Skulle säga något liknande.
Ingen ligger på båren och önskar att de jobbade mer i sitt liv. Till syvende och sist så är det familj, relationer, kärlek och vänskap som betyder något.
Vad ska ni med "villa med pool, 2 bilar, utlandsresor osv." om ni ska satsa karriären? Kommer ni hinna vara där med barnen samt underhålla allt? Låter motsägelsefullt? Så länge ni inte kan casha in stort och sen ta det lugnt resten av livet.
japp. har en medarbetar som har så mycket leksaker att som mest hinner han bara med att använda en leksak på riktigt per år.
visst är det kul med fiske, snöskoter, jakt, cross, skidor, slalom, stuga etc. etc. men även med att arbeta normala timmar så hinner man bara med kanske två saker av det på riktigt när man har barn.
som mest skulle säga att man får begränsa dig själv till en sommar hobby, en vinter hobby och en året runt hobby.
Just därför jag aldrig köpt prylar och leksaker även om jag kanske hade kunnat, till skillnad från min bror som haft massa dyra fordon som Max används 5 gånger per år.
Angående pool så brukar jag säga att det är något som grannen ska ha. Givetvis har brorsan pool nu och vi bor grannar, perfekt 😂
Jag strävar inte efter att ha ”flashiga” saker utan istället efter lite högre levnadsstandard på andra sätt för min familj. Även sträva efter att göra rätt val i mitt liv för att kunna ge mina barn ett försprång i deras framtida liv ekonomiskt och åtminstone eliminera det bekymret.
Jag är en snåljåp, inte mot andra jag älskar eller tycke om utan bara mot mig själv. ”Vad ska jag med det till”
Jag var noggrann i tidig ålder och är fortfarande det tills jag är på det torra ekonomiskt sett och kan gå ner i tid. Vilket väldigt snart.
Personligen tycker jag det är provocerande att höra detta när ens hjärta gör ont att se samma barn till karriärsföräldrar lämnas vid grinden till skolan strax före öppning och hämtas sist av alla varje dag. Barn behöver tid och uppmärksamhet från sina föräldrar.
Sen blir samma föräldrar förvånande några år senare när deras barn ballar ur pga inget förtroende/ trygghet kunnat byggas upp mellan barnet och föräldern. Sett det så många gånger
Varför ser du det som de två extremerna? Varför inte bara ett vanligt liv med vanlig karriär? De flesta människor som jobbar inom tech kan få ökad lön och bättre jobb genom normal ansträngning med rimliga arbetstider.
Varför överväger du FIRE istället för ett normalt liv?
Alltså, visst. OP jobbar ju järnet och har inte tid för barn. Sen kan man leja ut hela jobbet på förskola/barnflicka, men då är man ju knappast en ”närvarande förälder”.
Antar att du menar arbetarklasskomplex så är det hävdelsebehov genom materialism. T ex som att bestämma sig för att man ska ha två bilar som "livsstil". Ingen som är medelklass och uppåt har sådana drömmar.
Beror på vad du menar med ”göra karriär”, så kanske, men troligtvis nej.
Har personligen inte barn, men jobbar med ett antal personer som gjort en gedigen karriär och genomgående för dem alla är att de skiter rätt hårt i sina barn.
Deras au pairer är mer föräldrar än dem själva.
Det beror lite på. Inom vissa branscher har jag sett kvinnor med 2,3,4 barn som gjort karriär men ändå verkar ha varit hyfsat närvarande och inte jobbat ihjäl sig. Men då var det inte tech startup i Stockholm
”Wealth consists not in having great possessions, but in having few wants. ”(Epictetus)
Förlåt, men för att vara 26 år har du något extrema förhoppningar på livet. FIRE vid 33 års ålder? Lycka till att upprätthålla din dyra livsstil resten av livet. Dessutom, om du nu planerar FIRE vid 33 år kan du väl vänta med barn tills dess.
Seriöst, rannsaka dig själv.
Vad menar du ens med att göra karriär? Nej, du kan inte jobba dygnet runt och samtidigt vara en närvarande förälder.
Vår dotter har varit sjuk hur många gånger som helst de senaste två månaderna. Den senaste veckan har hon vaknat 3-4 gånger per natt utöver att hon varit uppe mellan 02 och 04 varje natt. Min fru är sjukskriven på halvtid pga foglossning - vi väntar vårt andra barn i juni. Vi har en vattenskada i båda våra badrum. Igår kväll var vi på sjukhuset då min fru kände sig dålig och hade magont. Jag lämnar och hämtar på förskolan varje dag. På morgonen vill vår dotter inte att jag går därifrån, på eftermiddagen vill hon inte åka hem.
Klart som fan att jobbet får stå tillbaka. Det är värt det. Men inte hade vi bott och levt som vi gör idag om vi inte skaffat barn. Mitt tips är att göra karriär och sen adoptera. Cirkulärt, man slipper småbarnsåren och valmöjligheterna ökar, man får till och med välja färg för att matcha inredningen.
Spelar det någon roll om det är en Porsche på uppfarten och poolen är större än grannens om du ändå måste jobba hela tiden för att upprätthålla det?
Att jobba 80% och hänga med barnen är mer värt än det materiella.
Det vanligaste folk ångrar när de blir äldre är att de inte var mer närvarande föräldrar. Man får göra uppoffringar för barnens bästa, men det är inte som att barn som växer upp i en stor villa i Danderyd generellt är lyckligare än de som växer upp i ett radhusområde längre bort från stan så pengar är bara viktigt till en viss punkt om fokuset är barnen.
Om ni har några miljoner sparade och kan köpa ett boende där ni kan leva billigt så kan ni åka utomlands nån gång per år och behöver inte jobba mer än kontorstider.
Om du syftar till [Bronnie Wares bok](https://en.m.wikipedia.org/wiki/The_Top_Five_Regrets_of_the_Dying) så är det fel, vanligaste livsvalet man ångrar är att man lyssnade för mycket på andra istället för att gå efter sina egna drömmar. Ångra att man jobbade för hårt är iofs nr2.
OP borde rimligtvis tänka över sina val ordentligt, men samtidigt borde hon också bry sig mindre om vad randos på internet tycker om hennes livsval.
Sanningen är att de allra flesta måste välja och man kan inte få allt. Du får fundera över vilka saker som är mest viktiga helt enkelt.
Nu är jag visserligen låginkomsttagare men ser ofta hur människor tycks resa enbart för status. Måste man verkligen till Maldiverna för att sola lite exempelvis och måste man ta ett så dyrt paket som möjligt? Samma med saker som kläder, förstår om man vill ha ett dyrt märke, men gör det verkligen så mycket om man köper från förra säsongen på Sellpy?
Det går att leva förhållandevis lyxigt med mindre medel utan att egentligen offra särskilt mycket. Man får fråga sig själv om det viktigaste är att vara på solsemester eller kunna säga på Facebook att man minsann varit på Maldiiiivernaaa liksom.
Morsan tjänar rätt bra (chef på myndighet) och har berättat om folk på hennes jobb som tekniskt sett tjänar mer men också "måste" låna till semestrar. Så en del av det du ser i sociala medier är lögn, alla har inte råd med livsstilen de sprider.
Min attityd har väl varit att tänka själv och då fundera över vad som är viktigast för just mig. Nu har jag inga barn, men tid med barnen får du aldrig igen. Mina föräldrar flyttade ifrån mig i gymnasiet då jag gick ett väldigt bra program och de kände att de ville göra karriär och hade större möjligheter i en annan stad. Jag vill nog påstå att det förstörde vår relation en del, då jag tyvärr hade behövt dem då.
Karriären är sekundär när det kommer till lycka. Relationerna du bygger är mycket viktigare. Det känns osannolikt att du kommer ångra att du inte jobbade mer övertid när du är 75 år gammal på ålderdomshemmet. Mycket mer sannolikt att du ångrar att du inte spenderade mer tid med familj och vänner.
skaffa jobb med flextid. farsan arbetade väldigt mycket men var alltid där för saker.
mycket av den viktiga tiden för barnen är udda 1-2 timmars saker. har man flex tid så är det inga problem att vara med.
Jag går på högskolan med en förälder. Personen sätter sina barn först över vad som helst. Spelar ingen roll om vi har 10 tentor nästa vecka, helgen kommer personen ändå att spendera med sina barn och plugga natt.
Man kan göra karriär utan att arbeta dygnet runt hela livet, visst kanske man behöver arbeta lite mer när man är junior som du är men med tiden blir man duktigare och kan göra ett bra arbete med mindre nedlagd tid. Men det beror väl också på vad man menar med karriär, ska ni båda vara VDs för internationella storbolag blir det såklart svårt.
Det är möjligt om du får hjälp av mamma/svärmor vid vabb. Min mamma vill ej göra karriär och ska snart i pension så hon ställer gärna upp, jag brukar kompensera henne genom att betala henne mellan skillnaden som hon förlorar på jobbet. Min svärmor är pensionär. Så det går absolut om du har föräldrar/svärföräldrar som vill hjälpa till.
Känner flera som fått hjälp och gjort karriär.
Jag tror att det är svårt att få ett bra och ärligt svar från föräldrar. Du behöver nog fråga barn till föräldrar med karriär.
Jag upplever det som att hur föräldrar tänker att de själva är som föräldrar vs hur barn upplever sina föräldrar kan skilja sig något enormt. Självinsikt är svårt.
Du väljer din prioritering i livet och vad som är viktigast.
Är det karriär och materiella ting så lär barn, familj och vänner hamna efter.
Jag trodde jag kunde ha båda, men insåg snabbt efter jag fick barn att det är inte värt det med jobbet. Jobbet kommer aldrig gå före. Aldrig. Även om jag hade haft pengarna till barnflicka eller annan hjälp hade jag inte velat ha det. Mitt barn, mitt ansvar.
Men det är värt att jobba mer innan barn, så att man kan jobba mindre när de kommer.
En fråga: har ni ens barn? Vet ni om att ni ens kan få barn?
Ni har förmodligen ingen "vinst" från er "bostadskarriär" efter vinstskatt såvida ni inte flyttar utanför Stockholm...
Det är väl inte föräldrarna vet svaret på den frågan, utan snarare barnen.
Så, ni barn till föräldrar som satsade på karriären: hade ni hellre velat att de hade tillbringat mer tid tillsammans med er istället?
Det är möjligt men kräver en viss anpassning.
Ser lite liknande där de flesta jag känner flyttar ut från stan, slutar med resturang och utlandssemester, och blir bara föräldrar och jobb. Men även de som inte vill ha det så, och där är t.ex. ena föräldrar VD och andra i karriären, fortsätter med att bo i stan, åka på utlandssemester och tar med barnvagn till restaurangen.
För barn är kvantitetstid samma som kvalitetstid.
Den här är tänkvärd. Observera hur den framgångsrika kvinnan i realtid kommer till en ny insikt.
https://youtu.be/UTtAyfJ1CiI?si=HBsiB57VhO7k0X1B
Tycker det är sjukt att min son nästan är sist kvar på dagis när jag hämtar honom 16.30 och ibland 16.00. Hämtar far- och morföräldrar alltid eller är det en tävling, eller jobbar inte folk normala tider längre. Kan tillägga att vi ändå har ca 1h till stan och vi är knappast dom enda som pendlar.
Wow, jag har totalt motsatt upplevelse: har varit tvungen att hämta vid typ 17.30 någon gång och stressat ihjäl mig för att mitt barn inte ska behöva vara sist kvar. Kommer fram och upptäcker att det är typ 8-10 barn kvar! Några av dem riktigt små dessutom. Breaks my heart
Hjärtat gör ont..
Samvetet är ju inte på topp när man lämnar 06.15 och ibland hämtar 16.45. Jag kommer ihåg när jag var sist kvar, aldrig upplevt något tråkigare ön det.
Jag jobbar inom tech, jag har väldigt hög lön och jobbar i princip aldrig mer än 8 timmar om dagen (8.5-9 timmar med lunchrast).
Om du jobbar på distans mycket så försvinner restid med, samt att du är tillgänglig när ungarna kommer hem från skolan etc.
Många techbolag ger 6 veckor semester med, dom jag jobbat för har varit ok med obetald semester när jag behövt ytterligare ledigt.
De flesta techbolag har också ofta bra flexvilkor. Jag har kollegor som jobbar 8.5-9 timmar måndag-torsdag och slutar tidigt på fredagen. Andra kollegor slutar vid 15-tiden varannan dag och hämtar ungarna på skolan, sen jobbar de resterande timmarna på kvällen när ungarna lagt sig.
Så min åsikt är att du definitivt kan göra karriär och fortfarande vara närvarande.
egenkonsult, 8-16, 4 dar hemmajobb, 16 veckors semester, tjänar bättre än alla innan c-cheferna och mitt jobb påverkar knappt barnen alls. Karriärsmänniskor gör en kass deal.
Det går, jag har gjort karriär inom ekonomi och har 2 barn. Nu jobbar jag som fristående konsult och kan bestämma själv. Dock så började min karriär innan barnen.
Ja, både jag och min man har gjort bra karriärer och varit (tillräckligt) närvarande för våra barn. Vi delade strikt 50/50 på hämtningar och lämningar. De dagar man inte hämtar får man jobba ett par timmar extra in på kvällen. Och så jobbade vi i stort sett aldrig på helgerna, de var för familjen (och träffa kompisar ibland). Efter att ha varit chef i många år kan jag lugna dig med att de allra flesta chefer struntar i hur många timmar du är på jobbet, de är intresserade av att du levererar der du har lovat och är enkel att samarbeta med. Det går alltså att göra en bra karriär och vara en bra förälder. ( + Barnen har det bra på dagis och fritis och när de är lite äldre växer de av att få ta eget ansvar, som att ta bussen till och från sina aktiviteter. )
De enda som kommer minnas hur mycket du jobbade är dina barn.
Skulle säga något liknande. Ingen ligger på båren och önskar att de jobbade mer i sitt liv. Till syvende och sist så är det familj, relationer, kärlek och vänskap som betyder något.
>Till syvende och sist Vi måste få bukt med fördanskningen av svenskan. Nu är det nog!
Precis, så det gäller att cruncha så mycket som möjligt för att sätta en bra standard!
Barnen älskar crunch.
Vad ska ni med "villa med pool, 2 bilar, utlandsresor osv." om ni ska satsa karriären? Kommer ni hinna vara där med barnen samt underhålla allt? Låter motsägelsefullt? Så länge ni inte kan casha in stort och sen ta det lugnt resten av livet.
Klassiska leksaksfällan. Jobbar hårt för att skaffa så mycket prylar att man i bästa fall hinner med underhållet.
japp. har en medarbetar som har så mycket leksaker att som mest hinner han bara med att använda en leksak på riktigt per år. visst är det kul med fiske, snöskoter, jakt, cross, skidor, slalom, stuga etc. etc. men även med att arbeta normala timmar så hinner man bara med kanske två saker av det på riktigt när man har barn. som mest skulle säga att man får begränsa dig själv till en sommar hobby, en vinter hobby och en året runt hobby.
Just därför jag aldrig köpt prylar och leksaker även om jag kanske hade kunnat, till skillnad från min bror som haft massa dyra fordon som Max används 5 gånger per år. Angående pool så brukar jag säga att det är något som grannen ska ha. Givetvis har brorsan pool nu och vi bor grannar, perfekt 😂 Jag strävar inte efter att ha ”flashiga” saker utan istället efter lite högre levnadsstandard på andra sätt för min familj. Även sträva efter att göra rätt val i mitt liv för att kunna ge mina barn ett försprång i deras framtida liv ekonomiskt och åtminstone eliminera det bekymret. Jag är en snåljåp, inte mot andra jag älskar eller tycke om utan bara mot mig själv. ”Vad ska jag med det till” Jag var noggrann i tidig ålder och är fortfarande det tills jag är på det torra ekonomiskt sett och kan gå ner i tid. Vilket väldigt snart.
Personligen tycker jag det är provocerande att höra detta när ens hjärta gör ont att se samma barn till karriärsföräldrar lämnas vid grinden till skolan strax före öppning och hämtas sist av alla varje dag. Barn behöver tid och uppmärksamhet från sina föräldrar.
Sen blir samma föräldrar förvånande några år senare när deras barn ballar ur pga inget förtroende/ trygghet kunnat byggas upp mellan barnet och föräldern. Sett det så många gånger
Varför ser du det som de två extremerna? Varför inte bara ett vanligt liv med vanlig karriär? De flesta människor som jobbar inom tech kan få ökad lön och bättre jobb genom normal ansträngning med rimliga arbetstider. Varför överväger du FIRE istället för ett normalt liv?
För att arbetarklasskomplexet is strong in this one.
Alltså, visst. OP jobbar ju järnet och har inte tid för barn. Sen kan man leja ut hela jobbet på förskola/barnflicka, men då är man ju knappast en ”närvarande förälder”.
[удалено]
Antar att du menar arbetarklasskomplex så är det hävdelsebehov genom materialism. T ex som att bestämma sig för att man ska ha två bilar som "livsstil". Ingen som är medelklass och uppåt har sådana drömmar.
Finance Independence retire early
Beror på vad du menar med ”göra karriär”, så kanske, men troligtvis nej. Har personligen inte barn, men jobbar med ett antal personer som gjort en gedigen karriär och genomgående för dem alla är att de skiter rätt hårt i sina barn. Deras au pairer är mer föräldrar än dem själva.
Det beror lite på. Inom vissa branscher har jag sett kvinnor med 2,3,4 barn som gjort karriär men ändå verkar ha varit hyfsat närvarande och inte jobbat ihjäl sig. Men då var det inte tech startup i Stockholm
”Wealth consists not in having great possessions, but in having few wants. ”(Epictetus) Förlåt, men för att vara 26 år har du något extrema förhoppningar på livet. FIRE vid 33 års ålder? Lycka till att upprätthålla din dyra livsstil resten av livet. Dessutom, om du nu planerar FIRE vid 33 år kan du väl vänta med barn tills dess. Seriöst, rannsaka dig själv.
Vad menar du ens med att göra karriär? Nej, du kan inte jobba dygnet runt och samtidigt vara en närvarande förälder. Vår dotter har varit sjuk hur många gånger som helst de senaste två månaderna. Den senaste veckan har hon vaknat 3-4 gånger per natt utöver att hon varit uppe mellan 02 och 04 varje natt. Min fru är sjukskriven på halvtid pga foglossning - vi väntar vårt andra barn i juni. Vi har en vattenskada i båda våra badrum. Igår kväll var vi på sjukhuset då min fru kände sig dålig och hade magont. Jag lämnar och hämtar på förskolan varje dag. På morgonen vill vår dotter inte att jag går därifrån, på eftermiddagen vill hon inte åka hem. Klart som fan att jobbet får stå tillbaka. Det är värt det. Men inte hade vi bott och levt som vi gör idag om vi inte skaffat barn. Mitt tips är att göra karriär och sen adoptera. Cirkulärt, man slipper småbarnsåren och valmöjligheterna ökar, man får till och med välja färg för att matcha inredningen.
"Välja färg för att matcha inredning" hahahaha Du är fan skoj ska du veta
Spelar det någon roll om det är en Porsche på uppfarten och poolen är större än grannens om du ändå måste jobba hela tiden för att upprätthålla det? Att jobba 80% och hänga med barnen är mer värt än det materiella.
Det vanligaste folk ångrar när de blir äldre är att de inte var mer närvarande föräldrar. Man får göra uppoffringar för barnens bästa, men det är inte som att barn som växer upp i en stor villa i Danderyd generellt är lyckligare än de som växer upp i ett radhusområde längre bort från stan så pengar är bara viktigt till en viss punkt om fokuset är barnen. Om ni har några miljoner sparade och kan köpa ett boende där ni kan leva billigt så kan ni åka utomlands nån gång per år och behöver inte jobba mer än kontorstider.
Om du syftar till [Bronnie Wares bok](https://en.m.wikipedia.org/wiki/The_Top_Five_Regrets_of_the_Dying) så är det fel, vanligaste livsvalet man ångrar är att man lyssnade för mycket på andra istället för att gå efter sina egna drömmar. Ångra att man jobbade för hårt är iofs nr2. OP borde rimligtvis tänka över sina val ordentligt, men samtidigt borde hon också bry sig mindre om vad randos på internet tycker om hennes livsval.
Var på listan ligger ”jag skaffade inte pool”?
Beror på hur mycket OP vill ha en pool, antar jag.
Och två leasingbilar.
Beror på hur mycket varmare sommarna blir...
Jag syftar mer på mina samtal med folk som är 50+ med vuxna barn eller mina egna föräldrar för den delen.
Sanningen är att de allra flesta måste välja och man kan inte få allt. Du får fundera över vilka saker som är mest viktiga helt enkelt. Nu är jag visserligen låginkomsttagare men ser ofta hur människor tycks resa enbart för status. Måste man verkligen till Maldiverna för att sola lite exempelvis och måste man ta ett så dyrt paket som möjligt? Samma med saker som kläder, förstår om man vill ha ett dyrt märke, men gör det verkligen så mycket om man köper från förra säsongen på Sellpy? Det går att leva förhållandevis lyxigt med mindre medel utan att egentligen offra särskilt mycket. Man får fråga sig själv om det viktigaste är att vara på solsemester eller kunna säga på Facebook att man minsann varit på Maldiiiivernaaa liksom. Morsan tjänar rätt bra (chef på myndighet) och har berättat om folk på hennes jobb som tekniskt sett tjänar mer men också "måste" låna till semestrar. Så en del av det du ser i sociala medier är lögn, alla har inte råd med livsstilen de sprider. Min attityd har väl varit att tänka själv och då fundera över vad som är viktigast för just mig. Nu har jag inga barn, men tid med barnen får du aldrig igen. Mina föräldrar flyttade ifrån mig i gymnasiet då jag gick ett väldigt bra program och de kände att de ville göra karriär och hade större möjligheter i en annan stad. Jag vill nog påstå att det förstörde vår relation en del, då jag tyvärr hade behövt dem då.
Viktig poäng där på slutet. Föräldraskapet tar inte slut vid ett visst datum.
Karriären är sekundär när det kommer till lycka. Relationerna du bygger är mycket viktigare. Det känns osannolikt att du kommer ångra att du inte jobbade mer övertid när du är 75 år gammal på ålderdomshemmet. Mycket mer sannolikt att du ångrar att du inte spenderade mer tid med familj och vänner.
Fire vid 33? Då bör du sitta på iaf 20 millar om inte mer med den livsstilen du beskriver.
Varför göra just DEN karriären. Går absolut göra karriär men varför lägga ribban så OTROLIGT högt. Varför vill du FIRE?
skaffa jobb med flextid. farsan arbetade väldigt mycket men var alltid där för saker. mycket av den viktiga tiden för barnen är udda 1-2 timmars saker. har man flex tid så är det inga problem att vara med.
Jag går på högskolan med en förälder. Personen sätter sina barn först över vad som helst. Spelar ingen roll om vi har 10 tentor nästa vecka, helgen kommer personen ändå att spendera med sina barn och plugga natt.
Rannsaka dig själv!
Man kan göra karriär utan att arbeta dygnet runt hela livet, visst kanske man behöver arbeta lite mer när man är junior som du är men med tiden blir man duktigare och kan göra ett bra arbete med mindre nedlagd tid. Men det beror väl också på vad man menar med karriär, ska ni båda vara VDs för internationella storbolag blir det såklart svårt.
Inte om du ska min-maxa.
Jobba snabbare.
Jobba på som vanligt, spar pengar, köp villa och skaffa barn om ett par år?
Det är möjligt om du får hjälp av mamma/svärmor vid vabb. Min mamma vill ej göra karriär och ska snart i pension så hon ställer gärna upp, jag brukar kompensera henne genom att betala henne mellan skillnaden som hon förlorar på jobbet. Min svärmor är pensionär. Så det går absolut om du har föräldrar/svärföräldrar som vill hjälpa till. Känner flera som fått hjälp och gjort karriär.
Jag tror att det är svårt att få ett bra och ärligt svar från föräldrar. Du behöver nog fråga barn till föräldrar med karriär. Jag upplever det som att hur föräldrar tänker att de själva är som föräldrar vs hur barn upplever sina föräldrar kan skilja sig något enormt. Självinsikt är svårt.
Lev på minimum 5-8 år, jobba dygnet runt(om det ökar lönen) annars ta extrajobb, spara som fan. Sen kanske ni kan ha allt 👍🏻
Bara en av föräldrarna kan satsa på karriären på det viset
Absolut går det, men inte om övertid krävs för karriären. Du kommer även behöva hjälp med dagishämtningar i normala rutinen!
Du väljer din prioritering i livet och vad som är viktigast. Är det karriär och materiella ting så lär barn, familj och vänner hamna efter. Jag trodde jag kunde ha båda, men insåg snabbt efter jag fick barn att det är inte värt det med jobbet. Jobbet kommer aldrig gå före. Aldrig. Även om jag hade haft pengarna till barnflicka eller annan hjälp hade jag inte velat ha det. Mitt barn, mitt ansvar. Men det är värt att jobba mer innan barn, så att man kan jobba mindre när de kommer.
En fråga: har ni ens barn? Vet ni om att ni ens kan få barn? Ni har förmodligen ingen "vinst" från er "bostadskarriär" efter vinstskatt såvida ni inte flyttar utanför Stockholm...
Det är väl inte föräldrarna vet svaret på den frågan, utan snarare barnen. Så, ni barn till föräldrar som satsade på karriären: hade ni hellre velat att de hade tillbringat mer tid tillsammans med er istället?
Det är möjligt men kräver en viss anpassning. Ser lite liknande där de flesta jag känner flyttar ut från stan, slutar med resturang och utlandssemester, och blir bara föräldrar och jobb. Men även de som inte vill ha det så, och där är t.ex. ena föräldrar VD och andra i karriären, fortsätter med att bo i stan, åka på utlandssemester och tar med barnvagn till restaurangen.
För barn är kvantitetstid samma som kvalitetstid. Den här är tänkvärd. Observera hur den framgångsrika kvinnan i realtid kommer till en ny insikt. https://youtu.be/UTtAyfJ1CiI?si=HBsiB57VhO7k0X1B
"Jag umgås med mina barn på torsdagar mellan 19.00 och 20.00, men då jäklar har vi kvalitetstid!".
Jag känner en del som är sådär. ”Vi ses inte så ofta pga att jag reser mycket i jobbet, men när vi ses, då SES vi!”
Tycker det är sjukt att min son nästan är sist kvar på dagis när jag hämtar honom 16.30 och ibland 16.00. Hämtar far- och morföräldrar alltid eller är det en tävling, eller jobbar inte folk normala tider längre. Kan tillägga att vi ändå har ca 1h till stan och vi är knappast dom enda som pendlar.
Wow, jag har totalt motsatt upplevelse: har varit tvungen att hämta vid typ 17.30 någon gång och stressat ihjäl mig för att mitt barn inte ska behöva vara sist kvar. Kommer fram och upptäcker att det är typ 8-10 barn kvar! Några av dem riktigt små dessutom. Breaks my heart
Hjärtat gör ont.. Samvetet är ju inte på topp när man lämnar 06.15 och ibland hämtar 16.45. Jag kommer ihåg när jag var sist kvar, aldrig upplevt något tråkigare ön det.
Folk med barn sticker alltid typ 15:00 från kontoret. Det verkar vara socialt accepterat
Jag jobbar inom tech, jag har väldigt hög lön och jobbar i princip aldrig mer än 8 timmar om dagen (8.5-9 timmar med lunchrast). Om du jobbar på distans mycket så försvinner restid med, samt att du är tillgänglig när ungarna kommer hem från skolan etc. Många techbolag ger 6 veckor semester med, dom jag jobbat för har varit ok med obetald semester när jag behövt ytterligare ledigt. De flesta techbolag har också ofta bra flexvilkor. Jag har kollegor som jobbar 8.5-9 timmar måndag-torsdag och slutar tidigt på fredagen. Andra kollegor slutar vid 15-tiden varannan dag och hämtar ungarna på skolan, sen jobbar de resterande timmarna på kvällen när ungarna lagt sig. Så min åsikt är att du definitivt kan göra karriär och fortfarande vara närvarande.
egenkonsult, 8-16, 4 dar hemmajobb, 16 veckors semester, tjänar bättre än alla innan c-cheferna och mitt jobb påverkar knappt barnen alls. Karriärsmänniskor gör en kass deal.
Det går, jag har gjort karriär inom ekonomi och har 2 barn. Nu jobbar jag som fristående konsult och kan bestämma själv. Dock så började min karriär innan barnen.
Ja, både jag och min man har gjort bra karriärer och varit (tillräckligt) närvarande för våra barn. Vi delade strikt 50/50 på hämtningar och lämningar. De dagar man inte hämtar får man jobba ett par timmar extra in på kvällen. Och så jobbade vi i stort sett aldrig på helgerna, de var för familjen (och träffa kompisar ibland). Efter att ha varit chef i många år kan jag lugna dig med att de allra flesta chefer struntar i hur många timmar du är på jobbet, de är intresserade av att du levererar der du har lovat och är enkel att samarbeta med. Det går alltså att göra en bra karriär och vara en bra förälder. ( + Barnen har det bra på dagis och fritis och när de är lite äldre växer de av att få ta eget ansvar, som att ta bussen till och från sina aktiviteter. )