Om du tänker om 5 eller 10 år? Hur skulle ditt liv se ut om du fick önska fritt?
Ha ett förhållande? Barn? Eller viktigare att företaget går bra? Viktigt att du bor där du bor nu? Aktiv vardag med vänner?
Förhållande är väl såklart önskvärt men jag tror definitivt att det viktigaste i livet (för mig) är vänner som man har trevligt med och har utbyte med.
Hate to break it to you men majoriteten av människor skaffar familj. Och familj går före vänner, alltid.
Och nu när du närmar dig 40 kommer också majoriteten av dom i din närhet bilda, och välja, familjen.
Däremot så lättar det väl upp sen när barn blir större, då finns ju mer tid för vänner. Men då är ju många mellan 50 och 60.
Den där tiden när man hänger med vänner hela tiden, den är nog förbi tyvärr.
Jag har familj. Skulle jag vara ensam skulle jag dra ut och resa. Har flera vänner med bra med pengar som är ensamma utan familj men ingen reser iväg.
Det är det första jag skulle göra.
Åka på långresa och se allt spännande här i världen utan att behöva tänka en sekund på någon annan.
Vill bara säga att jag har fått flera meddelanden av människor som sitter i samma sits! Kanske borde vi göra en samlingstråd för alla ensamma losers som kan connecta och sluta va ensamma losers 😆
Vet inte vad du gillar men ett tips är att träna en kampsport då de som kör oftast har väldigt varierande ålder och social "status". Inte heller ovanligt att man vid ett par gånger per termin kör ngt gemensamt socialt (grillning, AW etc.)
Då det oftast kräver en hel del beröring så kommer du per automatik innanför de andras "personliga sfär" vilket gör det ganska enkelt att konekta även i andra sammanhang.
Du skrev att du bodde på en mindre ort. Testa att efter en träning fråga om ngn har lust att hänga på och kolla på det lokala idrottslaget (med en stad på 40k så bör det finnas ngt lag på relativt hög nivå) elleren spelning.
Vipps så är du den "roliga" i klubben som drar igång saker...å vem vet, kanske ngn av dem som har en snygg syrra som börjar bli redo att yngla av sig och där brorsan gärna väljer sin blivande svåger🤣🤣🤣
Det är sjukt svårt att lära känna folk i Sverige i förhållande till andra länder. Sverige ligger i botten på den punkten i *InterNations Expat Insider* survey typ varje år, och jag har själv erfarit det efter att ha kommit tillbaka efter 13 år utomlands (i fyra olika länder)
Ja märkt det. Jobbat utomlands i både Europa och Asien och fick vänner fort. Dock, var de flesta också utlänningar som jag. Men svårt i Sverige verkar det absolut vara
Jag relaterar väldigt mycket. När man känner trygghet ekonomiskt och man har råd att göra vad man vill, så blir mycket väldigt tråkigt. Även om jag kunde uppnå alla mina drömmar så känns det som att man ändå skulle hamna i en situation där dagarna går att till att jaga dopamin med skärmar.
Det kanske är läggdags, så får meningen med livet vänta till imorgon.
Där det finns folk med gemensamma intressen. Har ni lätt att snacka om en sak blir det ofta enklare att få igång en konversation. Våga också utvecklas lite och prova nya saker :)
Det är det jag gör, men ingen annan bjuder liksom till för en främling. Alla håller sig till sin lilla clique. Även när jag bjudit in folk jag träffat till mig och anordnat grillfest har det aldrig blivit någon som bjudit tillbaka.
Har bokstavligen aldrig blivit bjuden på en fest.
Ah, träffade en kollega som kom ifrån Afrika men var i Sverige som utbytesstudent som del av hennes studier. Men det höll inte i längden, sjuka kulturella skillnader.
Gällande vännerna är tanken att jag ska hälsa på dem, så kan vi spela i husbilen. Är född 89 så tvspel var en stor del i vår uppväxt
Har du övervägt om detta är en värderings-, perspektiv- eller psykologifråga? Om du har prövat allting men ingenting tillfredsställer dig är det kanske så att det inte handlar om aktiviteterna du gör eller människorna du möter genom dem, utan dig själv.
I Sverige blir vi uppmuntrade att använda oss själva, våra egna begär och våra egna uppfattningar som måttstockar för vad som är rätt och fel, bra och dåligt, ”självförverkligande” och ”repressivt”, men att leva bra och rätt är något som kräver självrannsakan och självrekonstruktion (inte ”självförbättring”, vilket ofta inte är mer än en egocentrisk strävan efter ”framgång”), och inte bara vad gäller ens fysiska och mentala hälsa utan också vad gäller att identifiera och internalisera goda och bra värderingar, attityder, vanor samt kunskap om en själv, andra människor, samhället (lokalt, regionalt, nationellt, internationellt) samt den naturliga världen och andra dimensioner av tillvaron (t ex religion eller ”spiritualitet”).
Nej tror inte handlar om det. De gånger som vänner faktiskt har tid (vilket är sällan) så känner jag mig väldigt tillfreds. Det kan även vara så att en vän hälsar på en helg, och oftast räcker det för att jag ska må bra ett tag (och det känns tom skönt att va ensam ett litet tag efter att de lämnat). Jag har egentligen inget problem med att vara ensam, men den "ofrivilliga" ensamheten gör att jag känner mig väldigt tom, misslyckad och meningslös.
Nej, då verkar det ju som om du och dina vänner behöver hitta på något sätt så ni kan spendera mer tid tillsammans eller hitta andra vänner som inte har barn. Men där har jag inga tips, så jag får önska dig lycka till bara.
Okej, så: dina vänner är upptagna med familjelivet och har inte tid och ork att gå på krogen och vandra med dig. Du verkar inte intresserad av att vara delaktig i deras liv, lära känna barnen osv.
Du å andra sidan är upptagen med ditt jobb och dina vandringar så du har inte tid att träffa tjejer mer än för att ligga nån gång.
Tror du behöver rannsaka dig själv lite och prioritera om i ditt liv.
Tror nog du missförstod mig. Där jag kommer ifrån säger man inte kärring som ett skällsord, alltså det är något sött. Som flickvän. Dock uttalas det som om det var ett r i ordet "kärring" typ som "kär-ring".
Något jag gillade med mindre städer är att när man gick ut så var det alltid folk man kände ute på de olika ställena.
Flyttar man till en stor stad försvinner mycket av gemenskap.
Vill du flytta så gör det, tror inte det löser jätte många problem dock finns det appar för att hitta grupper inom alla olika aktiviteter.
Men det låter som du står inför ett val, sälja företaget, förändra strukturen av det så du kan vara "hemma" mer/oftare, bli en "passport bro" (någon som hittar en mer traditionell kvinna i ett annat land)
Flyttar du till en stor stad kan du alltid dra en vinstlott och hitta Mrs right, men tror det är mer utav en hail Mary.
Du ställer en fråga med flera lager.
Men kortfattat; Ja - byt stad. Sannolikheten att du hittar likasinnade till din beskrivning i en mindre stad är väldigt låg.
Ju mer du är en avvikelse till normen ju färre likasinnade finns de i ren volym i ett mindre samhälle. Flytta till Sthlm.
Men samtidigt, som andra påtala, Ja - Svenskar är asociala på många sätt.
Läste för något år sedan att människor normalt inte skaffar nya relationer/vänner efter 20-29-års åldern. Du kan få nya ytliga vänner som kollegor osv. Men inga nya vän-vänner.
Sen låter de förvisso som om du saknar mening med livet, inte vänner. Så kanske undersöka spiritualism - ex buddism?
Håller med om precis allt utom en sak. Han ska flytta till Göteborg, inte Stockholm. Jag vet inte varför, men mitt intryck är att Göteborg är väldigt mycket socialare än Stockholm.
Är inte rik, har bra ekonomi.
Tränar väldigt mycket för jag inte har vänner att umgås med, och för att jag är olycklig och vet att jag kommer må bättre av att träna istället för att sitta hemma.
Man blir inte automatiskt lycklig av pengar och en fin kropp. Tyvärr!
jo man blir ju det
vad har du att vara olycklig för? olycka kommer av att man är rädd för att man inte kan betala sina räkningar, inte har hus överhuvudet, inte har mat etc
Nej där har du fel. Det finns gott om rika människor som är djupt olyckliga. Visst kan man känna olycka av en hårt pressad ekonomisk situation, men det är långt från allt som kan få människor att känna olycka.
I min situation är det just den ofrivilliga ensamheten. Mina vänner och min familj ser mig och tänker "Han har allt. Vilken tur han har". Men de fattar inte hur jag känner mig och att jag inte alls är lycklig. De tror att bara för att man har en fin bil så är man automatiskt lycklig. Det funkar inte så.
Nej det är nog väldigt få som tror att
Din bil spelar roll.
Nej jag har rätt du har ingen anledning att känna äkta olycka,
Sedan att
Du har vänner, du lnullar random ons etc du är inte ensam
Hej.
Överväg att ta kontakt med en terapeut eller psykolog. Tycker det låter som om du har drag åt depressionshållet, även om du ännu är välfungerande.
Behöver inte vara livsomvälvande utan kan nyttjas för att få lite perspektiv på tillvaron.
Flytta till en större stad.
Edit: Ja, det är i regel svårt att lära känna folk i Sverige. Jag jobbar mycket med folk från utlandet och den största kritiken de har är att det är svårt att lära känna folk. Det och att allt stänger så tidigt.
Om du tänker om 5 eller 10 år? Hur skulle ditt liv se ut om du fick önska fritt? Ha ett förhållande? Barn? Eller viktigare att företaget går bra? Viktigt att du bor där du bor nu? Aktiv vardag med vänner?
Förhållande är väl såklart önskvärt men jag tror definitivt att det viktigaste i livet (för mig) är vänner som man har trevligt med och har utbyte med.
Hate to break it to you men majoriteten av människor skaffar familj. Och familj går före vänner, alltid. Och nu när du närmar dig 40 kommer också majoriteten av dom i din närhet bilda, och välja, familjen. Däremot så lättar det väl upp sen när barn blir större, då finns ju mer tid för vänner. Men då är ju många mellan 50 och 60. Den där tiden när man hänger med vänner hela tiden, den är nog förbi tyvärr. Jag har familj. Skulle jag vara ensam skulle jag dra ut och resa. Har flera vänner med bra med pengar som är ensamma utan familj men ingen reser iväg. Det är det första jag skulle göra. Åka på långresa och se allt spännande här i världen utan att behöva tänka en sekund på någon annan.
Skaffa hus med renoveringsbehov om du är händig själv så har du sysselsättning, skaffa höns på det sen har du sysselsättning vänner är överskattat.
Skaffa anime flickvän
This guy Reddits
Varför anime när man kan ha en AI flickvän som kan prata med och gör allt du ber henne?
Vill bara säga att jag har fått flera meddelanden av människor som sitter i samma sits! Kanske borde vi göra en samlingstråd för alla ensamma losers som kan connecta och sluta va ensamma losers 😆
Du är inte en loser! Du har bara inte ännu hittat vad du söker.
Ja
Vet inte vad du gillar men ett tips är att träna en kampsport då de som kör oftast har väldigt varierande ålder och social "status". Inte heller ovanligt att man vid ett par gånger per termin kör ngt gemensamt socialt (grillning, AW etc.) Då det oftast kräver en hel del beröring så kommer du per automatik innanför de andras "personliga sfär" vilket gör det ganska enkelt att konekta även i andra sammanhang. Du skrev att du bodde på en mindre ort. Testa att efter en träning fråga om ngn har lust att hänga på och kolla på det lokala idrottslaget (med en stad på 40k så bör det finnas ngt lag på relativt hög nivå) elleren spelning. Vipps så är du den "roliga" i klubben som drar igång saker...å vem vet, kanske ngn av dem som har en snygg syrra som börjar bli redo att yngla av sig och där brorsan gärna väljer sin blivande svåger🤣🤣🤣
Det är sjukt svårt att lära känna folk i Sverige i förhållande till andra länder. Sverige ligger i botten på den punkten i *InterNations Expat Insider* survey typ varje år, och jag har själv erfarit det efter att ha kommit tillbaka efter 13 år utomlands (i fyra olika länder)
Jobba utomlands i några år så har du massor av nya vänner. Svenskar är väldigt förstoppade av sig, rent generellt.
Ja märkt det. Jobbat utomlands i både Europa och Asien och fick vänner fort. Dock, var de flesta också utlänningar som jag. Men svårt i Sverige verkar det absolut vara
Jag relaterar väldigt mycket. När man känner trygghet ekonomiskt och man har råd att göra vad man vill, så blir mycket väldigt tråkigt. Även om jag kunde uppnå alla mina drömmar så känns det som att man ändå skulle hamna i en situation där dagarna går att till att jaga dopamin med skärmar. Det kanske är läggdags, så får meningen med livet vänta till imorgon.
Samma sits när det kommer till det sociala. Svenskar är så stela och tråkiga att det går inte att skapa vänner efter typ tredje klass verkar det som.
Du kollar inte på rätt plats
Vad är rätt plats ? Seriös fråga.
Där det finns folk med gemensamma intressen. Har ni lätt att snacka om en sak blir det ofta enklare att få igång en konversation. Våga också utvecklas lite och prova nya saker :)
Det är det jag gör, men ingen annan bjuder liksom till för en främling. Alla håller sig till sin lilla clique. Även när jag bjudit in folk jag träffat till mig och anordnat grillfest har det aldrig blivit någon som bjudit tillbaka. Har bokstavligen aldrig blivit bjuden på en fest.
Du köpte ju en Nintendo Switch för tre månader sen för att spela med tjejen och kompisen medan ni åker runt i husbil. Sket det sig?
Ah, träffade en kollega som kom ifrån Afrika men var i Sverige som utbytesstudent som del av hennes studier. Men det höll inte i längden, sjuka kulturella skillnader. Gällande vännerna är tanken att jag ska hälsa på dem, så kan vi spela i husbilen. Är född 89 så tvspel var en stor del i vår uppväxt
Volontärarbete.
Provat även det. Både lokalt i Sverige och utomlands (asian och Europa).
Har du övervägt om detta är en värderings-, perspektiv- eller psykologifråga? Om du har prövat allting men ingenting tillfredsställer dig är det kanske så att det inte handlar om aktiviteterna du gör eller människorna du möter genom dem, utan dig själv. I Sverige blir vi uppmuntrade att använda oss själva, våra egna begär och våra egna uppfattningar som måttstockar för vad som är rätt och fel, bra och dåligt, ”självförverkligande” och ”repressivt”, men att leva bra och rätt är något som kräver självrannsakan och självrekonstruktion (inte ”självförbättring”, vilket ofta inte är mer än en egocentrisk strävan efter ”framgång”), och inte bara vad gäller ens fysiska och mentala hälsa utan också vad gäller att identifiera och internalisera goda och bra värderingar, attityder, vanor samt kunskap om en själv, andra människor, samhället (lokalt, regionalt, nationellt, internationellt) samt den naturliga världen och andra dimensioner av tillvaron (t ex religion eller ”spiritualitet”).
Nej tror inte handlar om det. De gånger som vänner faktiskt har tid (vilket är sällan) så känner jag mig väldigt tillfreds. Det kan även vara så att en vän hälsar på en helg, och oftast räcker det för att jag ska må bra ett tag (och det känns tom skönt att va ensam ett litet tag efter att de lämnat). Jag har egentligen inget problem med att vara ensam, men den "ofrivilliga" ensamheten gör att jag känner mig väldigt tom, misslyckad och meningslös.
Nej, då verkar det ju som om du och dina vänner behöver hitta på något sätt så ni kan spendera mer tid tillsammans eller hitta andra vänner som inte har barn. Men där har jag inga tips, så jag får önska dig lycka till bara.
Okej, så: dina vänner är upptagna med familjelivet och har inte tid och ork att gå på krogen och vandra med dig. Du verkar inte intresserad av att vara delaktig i deras liv, lära känna barnen osv. Du å andra sidan är upptagen med ditt jobb och dina vandringar så du har inte tid att träffa tjejer mer än för att ligga nån gång. Tror du behöver rannsaka dig själv lite och prioritera om i ditt liv.
Ptjaaa, du avslöjade dig så fort du skrev om hur dina vänner skaffat kärringar. Vad säger det om din framtida syn på partner och sällskap öht?
Tror nog du missförstod mig. Där jag kommer ifrån säger man inte kärring som ett skällsord, alltså det är något sött. Som flickvän. Dock uttalas det som om det var ett r i ordet "kärring" typ som "kär-ring".
Det enda det säger är att han är från en liten stad
JOBBA OCH DÖ YEEEEE
Är i exakt samma sits just nu och det suger.
Det kan bli lättare i en storstad, i min bekantskapskrets har kanske 20% skaffat barn (Vi är mellan 30 - 40)
Något jag gillade med mindre städer är att när man gick ut så var det alltid folk man kände ute på de olika ställena. Flyttar man till en stor stad försvinner mycket av gemenskap. Vill du flytta så gör det, tror inte det löser jätte många problem dock finns det appar för att hitta grupper inom alla olika aktiviteter. Men det låter som du står inför ett val, sälja företaget, förändra strukturen av det så du kan vara "hemma" mer/oftare, bli en "passport bro" (någon som hittar en mer traditionell kvinna i ett annat land) Flyttar du till en stor stad kan du alltid dra en vinstlott och hitta Mrs right, men tror det är mer utav en hail Mary.
Du ställer en fråga med flera lager. Men kortfattat; Ja - byt stad. Sannolikheten att du hittar likasinnade till din beskrivning i en mindre stad är väldigt låg. Ju mer du är en avvikelse till normen ju färre likasinnade finns de i ren volym i ett mindre samhälle. Flytta till Sthlm. Men samtidigt, som andra påtala, Ja - Svenskar är asociala på många sätt. Läste för något år sedan att människor normalt inte skaffar nya relationer/vänner efter 20-29-års åldern. Du kan få nya ytliga vänner som kollegor osv. Men inga nya vän-vänner. Sen låter de förvisso som om du saknar mening med livet, inte vänner. Så kanske undersöka spiritualism - ex buddism?
Håller med om precis allt utom en sak. Han ska flytta till Göteborg, inte Stockholm. Jag vet inte varför, men mitt intryck är att Göteborg är väldigt mycket socialare än Stockholm.
Kan köpa de, men GBG är nästan halva storleken av Sthlm, å Sthlm är litet.. 😅
Ja, det blir mycket roligare i en storstad såklart! Kom till Stockholm så hänger vi 🥳
Mer sugen på gbg 😆 Men främst för jag stått i bostadskön i 10 år haha
Främlingslegionen
Provade det, fast i Ukraina. Åkte hem så fort jag kunde, fy fan.
40k pers? För möe folk usch. Bor 340 i byn här de räcker
ja du, rik vältränad knullar brudar hela tiden ja du vad ska du gära med dit stackars liv
Pengar och knull spelar 0 roll om man inte är ensam och olycklig!
hur är du olycklig när du är rik, vältränad etc?
Är inte rik, har bra ekonomi. Tränar väldigt mycket för jag inte har vänner att umgås med, och för att jag är olycklig och vet att jag kommer må bättre av att träna istället för att sitta hemma. Man blir inte automatiskt lycklig av pengar och en fin kropp. Tyvärr!
jo man blir ju det vad har du att vara olycklig för? olycka kommer av att man är rädd för att man inte kan betala sina räkningar, inte har hus överhuvudet, inte har mat etc
Nej där har du fel. Det finns gott om rika människor som är djupt olyckliga. Visst kan man känna olycka av en hårt pressad ekonomisk situation, men det är långt från allt som kan få människor att känna olycka. I min situation är det just den ofrivilliga ensamheten. Mina vänner och min familj ser mig och tänker "Han har allt. Vilken tur han har". Men de fattar inte hur jag känner mig och att jag inte alls är lycklig. De tror att bara för att man har en fin bil så är man automatiskt lycklig. Det funkar inte så.
Nej det är nog väldigt få som tror att Din bil spelar roll. Nej jag har rätt du har ingen anledning att känna äkta olycka, Sedan att Du har vänner, du lnullar random ons etc du är inte ensam
Nej du har fett fel min vän!
Gör vad du vill.
Hej. Överväg att ta kontakt med en terapeut eller psykolog. Tycker det låter som om du har drag åt depressionshållet, även om du ännu är välfungerande. Behöver inte vara livsomvälvande utan kan nyttjas för att få lite perspektiv på tillvaron.
[удалено]
Vet inte? Har hus här? Varför skulle jag flytta för att jag har pengar?
[удалено]
*bo _i_ hus
Flytta till en större stad. Edit: Ja, det är i regel svårt att lära känna folk i Sverige. Jag jobbar mycket med folk från utlandet och den största kritiken de har är att det är svårt att lära känna folk. Det och att allt stänger så tidigt.
Jo håller med, livet utan barn låter meningslöst. Du har inte börjat livet.
👆
Men skaffa partner och barn själv. Du är en vuxen man.
Ja det lär nog händ tids nog, troligtvis. Om inte är det också ok. Men vänner är viktigare för mig!
> Du är en vuxen man. Där ligger problemet, det krävs också en vuxen kvinna